Boktryck

Alla konstgrafiska tekniker har ursprungligen vuxit fram ur behovet av att kunna mångfaldiga trycksaker. Det gäller inte minst boktrycket, Gutenbergs på sin tid revolutionerande tryckmetod.

Att kunna sätta texter med gjutna blytyper eller graverade trätyper, för att sedan trycka som högtryck, öppnade för en typ av förlagsverksamhet som tidigare inte varit möjlig.
På Grafikskolan har vi en rikt utrustad boktrycksverkstad, med ett tiotal regaler (den möbel där man förvarar typer) med olika typsnitt i bly respektive trä. Vi har också en korrekturpress av engelskt märke, som vi fick ta över i samband med nedläggningen av ett litet tryckeri i Gubbängen för 15 år sedan.

Att som bildkonstnär arbeta med ord och text är inte ovanligt idag. Har den idémässiga grunden till ett verk central betydelse ligger det nära till hands att det skrivna ordet också får en viktig roll i verket. Men det kan också finnas många andra skäl, som till exempel skriftens eller typografins rent visuella egenskaper och kvalitéer. I en skriftkultur som vår är det knappast förvånande att detta är ett område som engagerar många bildkonstnärer. Att då välja att arbeta med olika grafiska tekniker som uttrycksmedel är en självklarhet.

I takt med den grafiska branschens tekniska utveckling, som inneburit att tryckerierna successivt har gjort sig av med uttjänta maskiner, har nya möjligheter öppnats för konstnärer. Begagnad utrustning har varit lätt att komma över. När tryckerierna övergick till offset istället för boktryck förde det därför med sig ett uppsving för en genre som artists' books, inte minst i USA och England. I dag finns möjligheter att lätt tillverka klichéer av fotopolymer för boktryck, vilket gör att man kan utgå ifrån ett digitalt underlag för att göra en kliché. Detta har gett upphov till en nytändning för boktrycket som teknik inom artists' book-världen.